Hjälper dig


Steffi: jag skulle behöva din hjälp. jag ser upp till dig. du har kommit så långt.

min första match med ett nytt lag var igår, min första match med kliser. sen fick jag höra av en av mina nära och kära: handboll kanske inte är din grej längre. vi kanske bara slösar tiden. det nya laget är ju inte ett dugg bra. och jag vet inte vad jag ska säga om dig längre.

det gjorde så inihelvetes jävla ont. ska jag ge upp? 
ska jag träna med mitt gamla lag? ett par 97killar. blir de bra kommer de till herrlaget, här finns inget damlag. eller träna med 96or i en stad som är en rätt så lång bit härifrån. tusen tack. jag veerkligen behöver dina ord just nu

SVAR: Såhär är det Steffi, bara för att EN människa säger till dig att du ska ge upp så finns det ju ingen anledning till det? Du ska köra ditt race oavsätt vad alla andra tycker. Första matchen med klister? Ja då är det klart att det är svårare. Men man vänjer sig. Dina lagkompisar kanske inte heller var vana med klister eller gjorde en mindre bra match. Men dom tänker inte lägga ner bara för det? Motgångar och människor som inte vill ditt bästa kommer det alltid finnas. Sånt är livet. Men ge inte upp. 
Jag tycker du ska träna med tjejerna. Såklart det ger mycket utveckling att spela med ditt gamla kill lag, men jag utvecklades något enormt när jag började i ett nytt lag. För tränarna är nya, de andra spelarna är nya, omständigheterna blir nya. Du växer som person utav att hamna i en ny miljö. Ge det tid. Både du och ditt lag kommer utvecklas. Och kom igen, så dåliga kan inte väl ändå inte vara? Någonting måste ju fått dig att byta?
Jag pendlar 2h varje gång jag har träning. Och jag har aldrig aldrig aldrig ångrat att jag sitter där på pendeltåget. För det är det värt. 
Skit samma om de inte har något damlag? Eftersom att du precis börjat med klister så måste du vara 97a? 98a? Då är det många år kvar tills du ska börja i damlaget. På den tiden kommer det hända mycket vill jag lova dig.

Hoppas du fick svar på dina frågor och jätte kul att du bad mig om hjälp. Kram!
1 steffi:

skriven

tack så himla jädrans mycket för svar! alla sa det. men un när du säger det, känns det speciellt. för jag ser verkligen upp till dig. jag är 96. tusen tack! kram. keep going, du är bäst<3

Kommentera här: